Fanny var sondotter till storhandlaren J A Grahn, som uppförde den nu s.k. Fannygården 1871.

Hennes far Frans intresserade sig emellertid mer för jordbruket och lämnade affärslivet och modern Sara slutade som sjuksköterska för att arbeta i hemmet.

Deras enda barn Fanny växte därför upp på en välbärgad bondgård. Hon fick tillsammans med föräldrar, piga och dräng arbeta med gårdens sysslor, bl.a. ”gå till änges”. Hon trivdes med arbetet, medveten om att hon så småningom skulle överta gården.

Fanny hade god ekonomi och kunde odla egna intressen. I 20-årsåldern gick hon hushållsskola på Västkusten och fick komma ut och se sig om. Att resa inom rikets gränser blev ett viktigt nöje.

På 1930-talet vaknade Fannys intresse för konst. Hon anmälde sig till en kurs i teckning på NKI:s korrespondensinstitut. Att måla blev en hobby som gav henne stor glädje.

Fanny var en generös person. På något sätt ville hon gottgöra där fäderna gått hårt fram. Under krigsåren på 1940-talet hjälpte Fanny familjer i Finland och Norge.

Enligt hennes testamente skulle tillgångarna delas av:

1. Umeå universitet för forskning om reumatiska sjukdomar. (Inom Grahns släkt fanns flera med värk, bl.a. fadern Frans.)

2. Norsjö Missionsförsamling. Den bildades i Grahns sal 1883.

3. Norsjö Hembygdsförening. Fanny hade ett stort intresse för Norsjö historia.

Genom donationer bidrog hon till att hembygdsområdet kunde byggas upp. I Fannygården finns miljöer från Fanny Grahns borgerliga hem återskapade.